Hem » Artiklar » Hälsa » Sirtuiner och träning: Höja nivåerna på det naturliga sättet

I en tidigare artikel introducerade vi sirtuiner, en grupp enzymer som är aktiva i ett flertal fysiologiska funktioner i våra kroppar. Vi utforskade sedan naturliga sätt att öka sirtuinuttrycket genom kost, med ett särskilt fokus på den populära SIRT-dieten.

Nu är det dags att vända blicken mot träning.

Nuvarande bevis tyder på att fysisk träning stimulerar sirtuinuttrycket vilket leder till förbättrade cellulära processer som till exempel effektivare oxidativ metabolism, ökad mitokondriefunktion, och bevarande av antioxidantsystemet (1). Under de senaste två årtiondena har det bedrivits mycket forskning inriktat på träningens effekt på sirtuiner. En stor del av vår kunskap kommer från djur- och cellmodeller medan en mindre del kommer från människostudier, där det framför allt används friska individer (1). I denna artikel kommer vi dela med oss av vad den senaste forskningen, på olika träningsformers effekt på sirtuiner hos människor, visar. Innan vi djupdyker i detta är det viktig att förstå hur viktiga våra skelettmuskler är och kopplingen mellan dem, träning, och sirtuiner.

 

Kopplingen mellan muskler, träning och sirtuiner

Vi tänker ofta att våra muskler bara möjliggör rörelse. Sanningen är att de har en betydligt större funktion än så och är väldigt viktiga för vår allmänna hälsa.

  1. Skelettmuskler som ett endokrint organ: Skelettmusklerna är inte bara en del av rörelseapparaten, utan har också en framstående roll som ett sekreterande organ (2). De ansvarar för att frisätta olika substanser, såsom cytokiner och transkriptionsfaktorer, till blodet och sedan hjälpa till att reglera kroppens organ som till exempel levern, bukspottskörtels, ben och hjärnan (2).
  2. Muskler har en huvudroll i metabolism: De spelar en aktiv roll i att kontrollera hur våra kroppar använder energi. De utgör runt 40% av människans kroppsmassa och är viktiga för socker (glukos) bearbetning och fettförbränning (1).
  3. Muskler måste vara flexibla: Skelettmuskler behöver också vara flexibla för att kunna upprätthålla fysiologiska funktioner och en metabolisk jämvikt – förmågan att kunna skifta mellan att använda glukos och förbränna fett för energi (1).
Så musklerna spelar en roll i hur vår kropp använder energi och de måste vara flexibla för att kunna skifta mellan att använda glukos och förbränna fett för energi. Men vad är då kopplingen mellan muskler, träning och sirtuiner?

 

  1. Sirtuiner och träning: Sirtuiner är speciella proteiner kända för deras påverkan på hur kroppen hanterar glukos och fett, svarar på insulin, genererar energi i våra celler och bibehåller muskelfunktionen. När vi tränar blir våra muskler stressade vilket påverkar sirtuiner.
  2. Olika typer av sirtuiner: Som vi nämnde i vår tidigare artikel, finns det flera typer av sirtuiner i olika delar av cellerna. De två sirtuinerna som är mest relaterade till träning är SIRT1 och SIRT3, och de reagerar på träning på olika sätt. För att överensstämma med forskningen kommer vi att fokusera på SIRT1 i de nästkommande styckena, men för ett generellt perspektiv är det viktigt för dig som läsare att inte fastna i dessa krångligheter.
  3. Träning höjer energiproduktionen: När vi tränar skapas en efterfrågan på energi i våra celler. Det aktiverar metaboliska förändringar som till exempel ökade NAD+ nivåer vilket höjer sirtuinernas aktivitet och till slut bidrar till en förbättrad energiproduktion och muskelfunktion.

Forskare studerar hur sirtuiner och träning är kopplade till en bättre hälsa. Att förstå denna koppling kan leda till nya sätt att förbli friska och skydda våra muskler.

Studier på sirtuinuttryck och träning

Vi vill dela med oss av resultatet från en nyligen publicerad studie från denna månad i tidskriften Nature, där SIRT1 respons på träning undersöks (3). Studien är en systematisk genomgång och meta-analys vilket anses vara ett av den mest kvalitativa formen av bevis (4). Till studien samlade författarna flera studier på SIRT1s respons på träning som de sedan sammanfattade och analyserade genom objektiva och vetenskapliga metoder.

Syftet med studien var att systematisk bedöma existerande studier på träningsingripande metoder som mäter SIRT1 i tydligen friska individer (3). Det primära målet var att förstå om träning har förmågan att öka SIRT1. Vidare, var forskarna intresserade av att avgöra vilken typ av träning som kan påverka SIRT1 nivåer. Studierna kategoriserades på flera faktorer, som vilken typ av träning, dess intensitet, längd, och om deltagarna fastade eller hade ätit. Det är också värt att nämna att SIRT1 nivåerna utvärderades i olika delar av kroppen såsom i skelettmuskler och blod, samt att olika analysmetoder användes. I den här artikeln kommer vi inte kunna djupdyka i de specifika detaljerna av SIRT1 som mättes eller vilka tekniker som användes för att göra mätningarna.

 

Studien avslöjade två huvudfynd (3):
1. Ett tillfälle med högintensiv träning leder till en ökning av SIRT1. Typer av träning som hade en positiv påverkan är:
  • Sprint intervallträning
  • 1,5 h av cykling eller laddad löpbandsgång
  • 45 min av löpbandsspringande

 

2. Upprepad träning ökade SIRT1 nivåerna. Några av träningarna är:
  • Högintensiv intervallträning – 3 gånger/vecka i 10 veckor
  • Pilates med vikter och band – 3 gånger/vecka i 12 veckor
  • Progressiv motståndsträning för hela kroppen – 3 gånger/vecka i 12 veckor
  • Vattenträning- 3 gånger/vecka i 8 veckor
  • Progressiv yoga 5 gånger/vecka i 12 veckor

 

Resultaten tyder på att ett träningstillfälle med högintensiv träning leder till en ökad mängd SIRT1 (3). Upprepad träning ökade också SIRT1 nivåerna. Dessa resultat betonar potentialen som träning har på att förbättra hälsan genom att öka SIRT1 nivåerna. Studien föreslår att justera träningsvariabler såsom intensitet, inkorporera motståndsträning, eller överväga fasta kan optimera hälsofördelarna av träning. Det är värt att nämna att fler studier behövs, speciellt medtanke på olika befolkningsgrupper såsom äldre eller överviktiga och obesa. SIRT1 anses vara en viktig fysiologisk reglerare av metabolism och ett mål för terapeutiska ingripande för åldersrelaterade sjukdomar och därmed understryker denna forskning träningens roll i att främja hälsa genom SIRT1. Det understryker vikten av träning som en strategi för att främja välmående och potentiellt kan ha en inverkan på åldersrelaterade sjukdomar.

Om du är intresserad av att lära dig om andra sätt att öka sirituin-nivåerna i kroppen så får du inte missa vår nästa artikel om sirituin-höjande kosttillskott.

 

Viktiga budskap om sirtuiner och träning:

  1. Nyttan av muskler: skelettmuskler gör mer än att möjliggöra rörelse; de reglerar metabolism och energianvändning, kräver flexibilitet mellan glukos och fett för energi.
  2. Sirtuiner och träning: Sirtuiner är speciella proteiner i våra celler som påverkar förbränningen av glukos och fett, insulinrespons, energiproduktion, och muskelfunktion.
  3. Senaste studieresultaten: En nyligen genomförd studie visade att högintensiv träning med och utan fasta, samt upprepad träning, ökar sirituin-nivåerna i kroppen.
  1. Optimera träning: Genom att justera träningsfaktorer som intensitet, lägga till motståndsträning, eller överväga fasta, kan sirituin-relaterade hälsofördelar maximeras.

Silviya Demerzhan, Ph.D.

Chief Scientific Officer, Nordic Executive Medicine
Medical review by: Dr. Mahir Vazda MD

 

Referenser

  1. Vargas-Ortiz K, Pérez-Vázquez V, Macías-Cervantes MH. Exercise and Sirtuins: A Way to Mitochondrial Health in Skeletal Muscle. Int J Mol Sci. 2019 Jan;20(11):2717.
  2. Legård GE, Pedersen BK. Chapter 13 – Muscle as an Endocrine Organ. In: Zoladz JA, editor. Muscle and Exercise Physiology [Internet]. Academic Press; 2019 [cited 2023 Sep 14]. p. 285–307. Available from: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/B978012814593700013X
  3. Juan CG, Matchett KB, Davison GW. A systematic review and meta-analysis of the SIRT1 response to exercise. Sci Rep. 2023 Sep 7;13(1):14752.
  4. Ahn E, Kang H. Introduction to systematic review and meta-analysis. Korean J Anesthesiol. 2018 Apr;71(2):103–12.