Vätskebalans och hjärtsvikt

Den här artikeln är en del av vår serie om vätskebalans.

Hur mycket vatten behöver vi egentligen? Hur fungerar vätskebalansen i kroppen? Och vilka är hälsofördelarna med att upprätthålla korrekt vätskebalans? När sommaren är här och vi förbereder oss för stigande temperaturer är det viktigt att prioritera och vidta nödvändiga åtgärder.

Följ med när vi upptäcker sambandet mellan vätskebalans, hjärtsvikt och livslängd.

 

Hjärtsvikt (HF) är ett stort problem för folkhälsan, särskilt i länder med ökande antal äldre människor. Enligt American Heart Associations statistiska uppdatering 2021 lever cirka 6 miljoner vuxna i USA med hjärtsvikt vilket är mer än 2% av den amerikanska befolkningen (1). Det finns uppskattningsvis 64,3 miljoner människor världen över med hjärtsvikt (1). Tillståndet är vanligare bland individer i åldrarna 65 och äldre.

 

Hur är hjärtsvikt relaterat till vätskebalansen?

När en person blir uttorkad blir deras blod mer koncentrerat på grund av ökade natriumnivåer. Kroppen har mekanismer för att upprätthålla en balans av natriumnivåer hos friska individer, såsom törst och antidiuretisk hormonfrisättning. Dessa mekanismer aktiveras när där är en minskning av vattenintaget, och de arbetar för att hålla natriumnivåerna inom ett normalt intervall. Koncentrationen av natrium i blodet är den viktigaste faktorn som påverkar dess balans, och detta regleras av frisättningen av antidiuretiskt hormon som verkar på njurarna för att utsöndra mindre urin. När kroppen blir uttorkad minskar blodets volym, vilket kan leda till högt blodtryck och hjärtsvikt.

 

Att bibehålla vätskebalansen kan bidra till att minska den långsiktiga risken för hjärtsvikt

Resultaten av en nyligen genomförd studie ger bevis för att något högre nivåer av serumnatrium inom det normala intervallet orsakat av kronisk livslång subklinisk hypohydrering  (mild uttorkning under lång tid) kan leda till en ökad risk att utveckla hjärtsvikt (1).

Studien undersökte förhållandet mellan serumnatriumnivåer vid medelåldern och risken för hjärtsvikt. Forskarna tittade först på prekliniska studier för att bilda sin hypotes. Idén bakom denna hypotes kom från studier som använde en musmodell med mild vattenbegränsning  (2) – (3). Studierna visade att när mössen fick mindre vatten under flera veckor eller hela deras livstid ökade deras serumnatriumnivåer. Denna förändring i vattenintag var kopplad till olika förändringar i kroppen som är förknippade med kardiovaskulära risker, såsom ökad inflammation, blodkoagulering och skador på artärerna. Som ett resultat förkortades mössens livslängd med 6 månader (20%) och deras hjärtan visade tecken på fibros.

För att undersöka den föreslagna kopplingen mellan långvarig hypohydrering och hjärtsvikt undersökte forskarna information från studien Atherosclerosis Risk in Communities (ARIC). ARIC-studien är ett pågående forskningsprojekt som följer en grupp människor på mer än 15 000 vuxna i åldrarna 45 till 66 år från fyra olika amerikanska samhällen. Denna befolkningsbaserade studie började 1987-89 och har följt deltagare i över 25 år. Både svarta och vita män och kvinnor ingår i studien.  Forskarna valde att titta på individer som hade normala vätskenivåer, utan diabetes, obesitas eller hjärtsvikt i början av studien när de genomförde sin retrospektiva analys.

Resultaten av studien visade att högre serumnatriumnivåer i medelåldern var förknippade med en ökad risk för hjärtsvikt senare i livet. Specifikt var risken för hjärtsvikt högst bland individer vars natriumnivåer i serum låg i den övre delen av det normala intervallet (mellan 142-143 mmol / L).  Det normala intervallet för serumnatrium är 135-146 mmol / L.

Studien visade också att sambandet mellan serumnatriumnivåer och hjärtsviktsrisk var oberoende av andra kardiovaskulära riskfaktorer som ålder, kön, blodtryck och rökstatus och saltintag. Sammantaget tyder studien på att serumnatriumnivåer i den övre delen av det normala intervallet kan vara en riskfaktor för hjärtsvikt hos medelålders individer. Resultaten kan bidra till att införa strategier för att förebygga hjärtsvikt i denna population (3).

 

Är vätskebalansen kopplad till livslängd?

Samma forskargrupp genomförde ytterligare en studie som publicerades för bara några månader sedan, som bygger på deras hypotes att optimal vätskebalans potentiellt kan sakta ner åldringsprocessen hos människor (4). Med hjälp av data från studien Atherosclerosis Risk in Communities (samma data som nämnts tidigare) utförde forskarna en kohortanalys och använde serumnatriumnivåer för att bedöma individers vattenintagsvana. Deras fokus förblev på individer som uppvisade normala vätskenivåer och var fria från diabetes, obesitas och hjärtsvikt vid studiens början.

Med en kohort på över 11 000 deltagare fann forskarna att deltagare med serumnatriumnivåer som översteg 142 mmol / L hade en ökad risk att utveckla kroniska sjukdomar och tidig dödlighet (4). Studien undersökte kroniska sjukdomar inklusive hjärtsvikt, demens, kronisk lungsjukdom, stroke, diabetes, perifer kärlsjukdom och claudicatio intermittens (fönstertittarsjuka), förmaksflimmer och högt blodtryck. Dessutom var högre biologisk ålder förknippat med en större risk för kroniska sjukdomar och för tidig dödlighet.

Dessa resultat tyder på behovet av interventionsstudier för att ytterligare validera sambandet mellan vätskebalans och åldringsprocessen. Genom att belysa de potentiella konsekvenserna av höga normala serumnatriumnivåer hos medelålders individer understryker studien den ökade risken för accelererat biologiskt åldrande, kroniska sjukdomar och tidig dödlighet. Liksom alla observationsstudier är det viktigt att inse att andra faktorer än vätskebalans potentiellt kan påverka sambandet mellan serumnatriumnivåer och livslängd. Därför behövs ytterligare forskning för att fastställa en definitiv koppling mellan dessa variabler.

 

Intresserad av att lära dig mer om vätskebalans? Utforska våra andra artiklar:

Introduktion till vätskebalans

Fördelarna med vätskebalans

Vätskebalans och mental hälsa